Med magen full av pizza och cola, påbörjar vi nu den sista etappen av denna maratondag i St Anton Am Arlberg.
Om du inte har läst del 1 och del 2 om dagsturen kring St Anton, bör du läsa dem innan du läser vidare.
Området som vi åker i nu heter Kriegerhorn och leder oss ner till byn Lech. Byn är känd för dess extravaganta hotell, dyra butiker, ryssar, pälskläder och champagnedrickande kvinnor som lämnar de annars fantastiska backarna till oss andra. Keep up the good work ladies.
Från restaurangen löper en knapplift över bergskammen, som du kan använda för att ta dig till pisten.
Idag följer vi rutt 43 hela vägen ner till blå pist 34, som på ett ställe är 800 m från sida till sida. Här kan du njuta av långa och härliga carvingsvängar!!! Det är ett rent nöje att åka denna breda backe, även dagar då det är lite uppkört.
#1 Guidehistoria – Om din guide berättar att detta är Europas bredaste pist, ska du ta det med en nypa salt.
Jag har både hört och själv berättat denna historia, men om den i verkligheten är sann, har jag inte lyckats fått bevisat. Men bred och fantastisk att åka är den oavsett.
Vi kommer fram med ett stort leende på läpparna efter att ha åkt några av de bästa backarna Österrike har att erbjuda. Jag kan lova att det är svårt att hålla sig för skratt när du ser alla med pälsmössor som sitter och smuttar på Champagne nere vid pisten en molnfri dag.
Vi korsar gatan, de fina sportbutikerna och går direkt över till den stora kabinliften, där man åker hiss upp till liftkön – fint ska det vara. ☺
# 2 Guidehistoria - Denna lift tenderar att gunga ganska kraftigt på ett visst ställe.
Du ska inte bli skrämd när en del guider berättar om liftens jungfrutur, där borgmästaren, ingenjören och byns finare medborgare ”ramlade ner”.
Nej, de ramlade inte ner, och nej du kommer inte se borgmästaren även om du kollar ordentligt efter honom långt där nere.
Om du inte lider av höjdskräck, måste du passa på att njuta av utsikten.
Vi är nu på väg tillbaka till Zürs för att ta bussen tillbaka till Alpe Rauz, därifrån åker vi skidor hela vägen tillbaka till St Anton, Mooserwirt och DJ Gerhard, som startar festen redan klockan 15.30.
DJ Gerhard har sedan 1994 varit den okrönte kungen av afterski. Han har bara haft 12 sjukdagar sedan starten på det, som man skulle kunna kalla en ”match made in heaven”.
Han är idag över 60 år gammal och still going strong. Klockan 15.30 släcker han ner ljuset på Mooserwirt samtidigt som han drar igång Österrikes kanske bästa afterski med ”Final countdown”.
Det är samma ritual och sånger, som har gjort DJ Gerhad till en ikon inom afterskin i två decennier nu.
Vi kommer naturligtvis tillbaka hit år efter år. Vad är det då DJ Gerhad kan, eftersom vi uppenbarligen dansar hejdlöst till musik som vi inte skulle dansa till på andra ställen och dricker drycker som vi inte ens skulle bjuda vår värsta fiende på hemma i Sverige.
Glädjen, förväntningarna och igenkänningsfaktorn är nog en del av förklaringen och lyckligtvis blir man aldrig besviken här. Det är därför det är riktigt svårt att bara passera förbi Mooserwirt när du åker blå pist 1 ner till St Anton by.
Bussen släpper av oss vid Valfagehr-liften, som är en behaglig 6-stolslift med värme i sätena. Vi är snabbt uppe i systemet igen, och nästa anhalt blir att ta oss direkt till äggliften.
Tro det eller ej, men nu är det bara 2 backar kvar innan vi kommer fram till Mooserwirt och vår första kalla öl för dagen. Blå pist 4 – också känt som ”Happy Valley” – och blå pist 1 – som går under namnet Aprés Ski Highawy.
#3 Guidehistoria – Varför heter blå pist 4 egentligen ”Happy Valley”? Det naturliga svaret är självklart att vi åker igenom en dal, där skidåkningen är så fantastisk att det inte går att låta bli att le.
Men vissa menar att de leende ”grimaserna” beror på att vi nu åker med trötta ben genom en dal där pisterna vid den här tidpunkten är ordentligt uppkörda. Det blir upp till dig att avgöra vad som är det riktigt svaret i detta fall.
Vi hade en helt fantastisk dag och kom hem till St Anton i tid för att vara med från början till slut på Mooserwirt. Tack till Charlotte, Joachim, Kim och alla ni andra som antog utmaningen.
Om du har modet att testa denna härliga dagstur, kan du antingen fråga din guide när de kör Lech & Zürs, men jag har också markerat hela rutten på en karta över området, så att du kan testa turen på egen hand också.
Ladda ner kartan här.
P.S. Vad är den största skrönan eller värsta historian du har fått höra från en guide?
